21.40 igår rycker det till i ryggen och jag bli liggande på klipporna. Det har ju hänt innan så det är ju inte så förvånande att trilla ihop på en förfest när man gjort det i ett omklädningsrum på JC eller i duschen när man rakat bena. Hur som helst så gör det så sjukt ont så det går inte hålla tillbaka tårarna och låta bli att ropa efter mamma. Trots att Olivia la mig i hennes knä och försökte mata mig med öl som en bebis..

Jag tog i alla fall av mig mina high heels och traskade från kärleksparken till hamnkiosken där alla raggare satt med varsinn korv i bröd och såg ut som om de sålt smöret och tappat pengarna. Nog om det och till de jag vill komma. När jag gick min lilla promenad med skorna i ena handen och den andra på ryggen var det så mycket människor som kollade ner på mig. Visserligen hängde håret i ögonen och kinderna var fulla med mascara, men så många vuxna som jag mötte drog nästan alla till sig sina barn precis som om jag skulle vara någon farlig alkohlist. När jag gick förbi två tjejer och en kille kollade jag lite snabbt på den ena tjejen för att se om jag kände igen henne. "Dra åt helvete, du kan gå där barfota din jävla.." Vad är det med folk?! 

När jag närmar mig campus och tre polisbilar tänkte jag att nu drar väl polisen in mig i någon jävla bil och kör till fyllecell. Men då kommer det springade en mamma och en dotter och frågar hur det är med mig, de såg att jag hade ont i ryggen inte att jag var något vinglade fyllesvin. Så där stod de med mig och väntade tills min mor och Ulle kom och hämta. De vägrade gå sin väg, man vet aldrig vad som händer sa de. Tänk om det hade funnits fler sådana vänliga människor den kvällen. Eller det fanns de ju, tack Ulle och mamma för att ni kunde komma så fort!