Matchen gick väl som väntat, förlust med 5-0 mot seriens bästa lag. Kände mig hur "fipplig" som helst, men så fick jag beröm av motståndarna, kändes ju genast mycket bättre. Väldigt typiskt mig att bara se det negativa man gör i matchen, måste börja se alla räddningar istället. Bra kämpat ändå tjejer, äntligen lite vilja.

Vi beställde pizza påvägen hem, såklart skulle Annie min lillasyster följa med in (undra varför).. Ut kommer hon med två klubbor, världens leende på läpparna och säger till mig "Han undra hur många syskon jag hade", jag kontra genast med "varför ljög du inte och sa att du hade fler, du kan få min klubba också" Ni förstår inte hur glad hon var sedan. Tänk så lite som kan glädja mindre barn, om man ändå kunde bli så glad för så lite.


gothia cup 2007, första mötet med annie efter kina resan.