Dagens guldstjärna går till Patrik för han var så snäll och plockade upp mig i Skene och körde mig till mitt hus. Ni anar inte så glad jag blev när han veva ner rutan och fråga om jag ville åka med. Vilken dum fråga? När börja man tacka nej till skjus? Nu när jag kom hem rusade jag upp för trappporna och till min vän datorn för att kolla om det fanns några platser kvar på "kombination spinning cirkelgym" men icke då, varför är det alltid så när man äntligen vågar prova på nya pass? Men jag har nu bestämt mig för att ta en liten springrund, jag känner mig till och med oerhört motivierad. Heja Hanna som min mentor Gunborg hade sagt! Ska bara fixa mig en ny spellista på ipoden och sedan ge mig ut, undra om jag kännt mig så här motiverad någon gång?