Okej allihopa jag har en glädjande nyhet, jag orkade springa två hela kilometer utan några bekymmer. Så nu är det bara att försökta vidga sina gränser eller vad man ska säga.

Precis när jag suttit foten innanför dörren när jag kom hem från jobbet ringde telefonen. Och det var ingen annan än Britta, efter lite velade fram och tillbaka är denna lilla fröken påväg till mig just nu på cykel, hon är inte riktigt klok den hurtbullen. Men vi ska dra i oss lite B&J så det blir plus minus noll för hennes del och jag bara lagrar som vanligt.

Min moder är toppen, hon han fixat en klipptid till mig så imorgon ska håret bort! Skönt, känns som jag inte klippt mig på ett halv hår (med närmare eftertanke var det 5 månder sedan sist, urs så ovårdat!)




Jag hittade lite hemska mobilkamerabilder på mig och min bundis. Den sista bilden är min favorit, Britta lyckas ta ett kort mitt i mitt gäsp.