Nu luktar det ungspannkaka i hela huset, min far har varierat sig, från dom tråkiga traditionella platta i stekpannan har han lyckats göra en tjockis med bacon i ugnen. Grattis till honom. I en pannkakstävling hade han tagit hem första pris, tro mig. Eller förresten nu börja det sväras som fan nere i köket "helvetes jävel jag ska inte laga mat längre". Han har glömt att steka baconen innan han la in de tillsammans med smeten i ugnen. Inte för att vara elak nu pappa men: HAHAH! Okej ni kanske inte förstår det roliga, men när min far är arg, då svär han som aldrig förr och kommer på massor av roliga saker att säga. Nej jag tycker faktiskt synd om honom och min lillasyster som skulle käka det till kvällsmat (jag har nämligen redan ätit flingor och smörgås eftersom jag är vädligt trött på pannkakor).

Från det ena till det andra. Idag precis innan jag skulle gå till lunchen tog jag en snabb kik på mobilen. Sms från min vän Josefine Eriksson (som var med i Österrike). Där stod det: "För exakt en vecka sedan satt vi på Grafenberg alm och åt lunch". Gissa vilken flashback jag fick. Sol, pizza margarita, kall coca-cola, milka och ett gäng glada svenskar. Men dagdrömmen försvann ganska snabbt då Frida uttryckte sig "Får jag trycka in min väska i ditt skåp". Det var bara att låta henne göra det, gå till matsalen och sätta sig och äta en pissljummen (men ganska god) morotssoppa.

all kärlek;
Hanna Claesson


Bild från Grafenberg alm förra året. Jag har inte fått några bilder ännu, kommer garanterat ha dom i veckan. Får skylla mig själv när jag ALDRIG tar egna kort.