Grattis farsgubben 46 fyllda år idag, ett stort Grattis och ett stort tack för smörgåstårtan och fikat. Det ligger nu som en klump i magen eftersom jag hoppat över allt som heter mat idag. Det är inte likt mig för fem öre, jag älskar mat jag lever för mat (det finns inget bättre än att prova på nya maträtter). Varför nu denna matstrejk? Jag skulle gissa på stress, för tillfället är jag vädligt stressad över allt som har med skola och annat att göra. Jag förstår att det inte är bra eller jag vet att det inte är bra, "folk stressar allt mer i dessa dagar" hur många gånger har man inte läst det i tidningarna? Men ändå finns stressen och pressen där, att prestera bra på prov att uppnå alla kriterier att försöka vara "perfekt" inom allt helt enkelt. Man orkar inte tillslut och det har jag märkt denna veckan men en sak är konstig, jag har inte börjat stor gråta än som jag gör då allt är i botten och det inte ser ut att finnas någon utväg. Men den sista droppen kanske inte är fälld ännu. Frågan är ju inte om jag bryter ihop frågan är när.
 
Men det brukar alltid lösa sig tillslut jag minns när jag gick i fjärde klass och låg på köksgolvet och skrek "JAG KOMMER ALDRIG LÄRA MIG GÅNGERTABELLEN!!". Men tillsist satt den där men jag har dock glömt av den nu men jag klarar mig rätt bra utan också.

Sedan vill jag också tacka min farmor som hjälpte mig att få "tummen ur röven" och komma ett steg närmare sommarjobb. Nu ska här skrivas ett CV så får vi se hur det slutar. Tack världens bästa farmor (och tack för i tisdags, men det är våran hemlis).

all kärlek;
Hanna Claesson


min farmor är den bästa farmor i hela världen!