Goddag alla i Sverige. Jag hade faktiskt tänkt att skriva detta inlägg pa tyska eftersom jag nästan bara pratar det nu och har glömt av svenskan. Men jag ska göra mitt yttersta för att skriva sa bra svenska som möjligt.

Dagen har varit lika bra som igar. Ända säger man ju att tredje dagen är värst. Jag haller nog med om det till en viss del. Det var inte särskilt skönt i kroppen i morse kan jag lova er. Lar och fötter, ajaj! Men det är bara att bita ihop och utnyttja sitt liftkort till max vilket vi gjorde idag när vi var sist upp i en kabinbana.

Dagens skidrapport: Dagen började med lite offpistakning, ingen bra start för mig precis, sa jag akte snabbt ut till det nypistade igen. Men efter ett eller tva ak sa gjorde vi en grej som jag aldrig tidigare ens har tänkt tanken att göra. Vi tog av oss skidorna slängde upp dom lite lätt pa axlen och började vandra upp för en liten bergstopp. Där lag snön helt orörd och det var en upplevelse jag borde gjort för längesedan. Kul att prova pa lite nya grejer inom skidakning, jag har tidigare varit för feg för det. Detta gjordes inte bara en gang pa morgonen utan vi upprepade samma vandring pa eftermiddagen. Jag ljuger om jag säger att jag inte var helt igenomsvettig när det ater var dags att knäppa pa sig skidorna och kasta sig ut i den orörda snön.

Vädret här uppe i bergen är väldigt skummt maste jag säga er. Solen har tittat fram emellanat hela förmiddagen men senare under eftermiddagen sa trodde jag att vi skulle bli fast pa berget. POFF sa det bara och det börja blasa, snöa och det blev helt mulet sa man sag inte en endaste kotte. Vi satt i en liten hütte för att "ta skydd" för det var nagon tysk som hade sagt att det skulle bli "schwerig". Men sa helt plötsligt vänder vädret igen och vi kan ta oss ner för ytterligare nagra härliga ak. Jag var helt säker en stund att "nu blir vi kvar här och dom far komma och hämta oss med hellikoptrar", visst var det överdrivet men man vet ju som sagt aldrig vad som kan hända här uppe i alperna.

Nu blir det dusch och sedan vet man aldrig hur kvällen slutar.

all kärlek;
Hanna Claesson