följden av bussåkande ger åksjuka, igen!

jag har missat att skriva några dagar nu.
Kan börja med att skriva om vad som hände i torsdags, då var alla ettor på samhällsprogrammet i Göteborg. Där besökte vi stadsmuseét och sjöfartsmuseét senare på kvällen var vi också på backateatern och kollade på Måsen av Anton Tjechov. Vi hade också en hel del fritid som mestadels spenderades på caféer. Det var väldigt mysigt måste jag säga (hanna tipsar: varm chocklad med grädde och marshmallows). Jag Britta och Frida satt och pratade om allt möjligt och bara njöt av en dag då man inte behöver sitta i skolbänken och lyssna i timmar. Väldigt kul att få göra något annat emellanåt, jag tror verkligen vi behövde det. Museérna var kanske inte någon höjdare men jag tyckte teatern var riktigt bra. Det är kul att kolla på teatern kan jag säga till er som aldrig gjort det. Allt känns så mycket mer levande och äkta.

Sedan det stora minuset med torsdagen var bussåkandet. Har nu i cirka två år inte märkt av min åksjuka och det har jag varit väldigt tacksam över. Så min stora fråga hur kan åksjuka bara återvända plötsligt? Jag är glad att jag påvägen dit lyckades sova annars hade jag mått dåligt hela dagen (för er åksjuka som inte vet det, sova är det bästa man kan göra när man åker i något slags fordon). Hemvägen var dock inte lika lyckad. Jag mådde fruktansvärt illa, det hela hjälper inte när man helatiden också känner stank från sätena och avgaser. Jag tror nog ändå att buss är det värsta man kan åka när man är åksjuk. Snälla snälla åksjuka försvinn igen, jag vill inte börja äta dom där hemska åksjukstabletterna som gör att man somnar och är helt groggy. Jag vill klara ett dygn i bil till Österrike utan känslan av åksjuka.

Nu ska jag fortsätta pyssla med alla mina måsten. Det är därför jag inte längre hinner uppdatera varje dag tyvärr, jag har alldeles för mycket på schemat. Sköt om er och ha en bra helg. Det ska jag ha, ikväll blir det partaj till tusen och imorgon blir det shopping för hela slanten. Jag är snart tillbaka!

all kärlek;
Hanna Claesson


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0