Godkväll mina vänner och bekanta.
Onsdag vilket betyder att det inte är min favoritdag (mer går jag inte in på det). Avslutade dagen med ett utvecklingsamtal med min charmiga mentor Gunborg. Det går bra för mig i skolan så det fanns inte så mycket att ta upp. Förutom, att jag är för ambitiös. Urs, ni hör ju hur det låter, för ambitiös! Visst är det bra att vara ordentlig och göra sina läxor och plugga inför prov, men hur långt ska man egentligen gå? Vart vill jag komma? Ska man kanske börja reagera när det inte finns tid över till ett socialt liv? Okej, där överdrev jag en aning (vilket jag för övrigt är väldigt bra på att göra) jag har faktiskt väldigt mycket tid över till ett liv utanför skolan också. Men när familjen börjar reagera på att man sitter på tok för mycket framför böckerna, samtidigt som man sörplar te (eller något annat drick- eller ätbart) för att hålla sig vaken börjar jag faktsikt själv fundera på att dra ner studietimmarna.

Jag gick in hårt redan i början av gymnasiet, jag tänkte "lika bra att göra allt riktigt från början så slipper jag göra om". Jag lever fortfarande kvar med det tänket, men pressen på att prestera "bäst eller bra" har faktiskt reducerats. Jag kan faktiskt unna mig en dag där jag bara lägger böckerna åt sidan och ägnar mig åt något helt annat. Det känns så otroligt skönt att den pressen från sjuan som jag har levt med i drygt tre/fyra år minskat!

Det är på ett sätt så otroligt skönt att få ha börjat gymnasiet, det är inte alls som det var i tidigare 9C. Alla var så otroligt målmedvetna, studiemotiverade och det gav ju såklart resultat, säg en kotte i vårat gäng som hade ett poäng som var lägre än 300 (bortsett från mig och Britta). Detta gjorde att man helatiden kände en press till att få vara lika bra som dom. Som jag nämnde tidigare i inlägget finns pressen fortfarande kvar, men tackvare den nya klassen där alla ligger på ett "medelsnitt" kan man få känna sig lika bra som alla andra vilket jag är oerhört tacksam över. SP1A har gett mig fritid och ett mer lugn, det är precis vad jag behöver, för vem vill gå in i väggen när man bara är 16 år gammal och har ett helt liv framför sig med studier och jobb. Inte jag i alla fall, det är precis därför jag idag struntade i att läsa inför provet på fredag. Varför göra det idag som man kan göra imorgon?

Gott Hanna, ny inställning nytt tänk, men fortfarande är det satsning på bra betyg som gäller (Jag klarar nämligen inte av ett G, även om det är bra), jag vill ju inte sluta som någon sopkörare eller städare bara för jag gav upp och strunta i skolan när det var som jobbigast. Jag är en kämpe och kommer alltid att vara, jag hatar att ge upp så därför tänker jag inte göra det heller. Jag har två och ett halvt år kvar på skolan (det är ju faktiskt inte länge om man tänker efter), och dom åren ska jag se till att göra något bra utav!

tråkigt inlägg kanske, men det struntar jag i, jag behövde skriva av mig om just detta!

all kärlek;
Hanna Claesson


GRATTIS GRATTIS SÄGER VI TILL JOHANNA SOM BLEV MARKS LUCIA 2008!