Gårdagen var en konstig dag för mina matvanor, de höll sig inte inom min regel (tre timmars principen). Frukost försent, lunch för tidigt, onödig smörgåstårtbit till mellis, mammas mycket goda kvällsmat och sist men inte minst, blev vi bjudna på en liten matbit hos grannen eftersom hon fyllde 50 år i torsdags, grattis! Därför var denna lördag tänkt som bantardagen, men det kunde jag redan listat ut igår att det inte skulle gå eftersom mat är det bästa i världen! Så det där med bantning kommer aldrig falla mig in (och tur är väl det). Jag tror inte på metoder som GI eller LCHF, visst går man ner i vikt men så fort man börjar äta vanligt igen så POFF, ser man likadan ut som man alltid gjort. Därför alla människor som försöker gå ner i vikt, här kommer mitt bästa tips:  Lagom mycket mat, mer motion!
 
Vart jag ville komma med detta inlägg var ju egentligen inte att spela dietist. Utan tanken var att skriva om mina grannars "husdjur". De har nämligen två stycken majsormar i en, jag vad kallar man det, glasbur? Akvarium, fast utan vatten. Jag tror ni förstår vad jag menar och det var det mest läskiga jag skådat i husdjursväg. Eller jag vill nog inte kalla det husdjur förresten, vad är det för nöje? En lång sak som sträcker ut tungan emellanåt, den säger heller ingenting och rör sig bara en gång i veckan då den får mat (som för övrigt också är jätte äckligt, en frusen liten mus som man tinar upp och man ser hur den åker ner längs kroppen på ormen). Jag kan ju lika gärna åka till närmsta bokhandel och köpa en plastorm och lägga i en glasbur. Nej jag är ingen djurvän, särskilt inte när det kommer till ormar, man kan ju inte ta ut och gosa med den utan att den hugger. Fast med närmare eftertanke är min katt likadan, om han hoppar upp i knät och man börjar klappa honom lite gott och försiktigt tar det inte många minuter tills han hugger mig i handen och rivs på armarna. Nej jag ska ta mig en riktig funderare på vilket djur som skulle passa mig, jag återkommer.

all kärlek;
Hanna Claesson