Denna dagen har varit ganska så slapp om jag får uttrycka min mening. Historia på morgonen, sedan lång-lunch och idag bjöds det på julmat (och vi är besvikna på att dom inte hällde i julmust i mjölkmaskinen). Jag börjar äntingen få lite julkänlsa, den började igår. Då vi på tyska lektionen lyssnade på tysk julmusik och åt inte så gott tyskt julgodis (eftersom jag fått lära mig att det inte finns någon mat som är äcklig), jag tror dock dom flesta slängde kakorna innan vi gick mot idrotten. Där fick vi lyssna på alla julklassiker samtidigt som vi spelade volleyboll, oj så taggad jag blev av det (eller jag är nog alltid taggad när det gäller volleyboll)

Sita lektionen idag var geografi och som avslutning fick vi se Blood Diamond (hjälp vad het Leonardo DiCaprio är) och jag ljuger om jag säger att den är dålig. Det var en riktigt bra film, men så hemsk! Vi har nämligen fått en ny kille i klassen som är flyktng ifrån Sierra Leone, just där filmen också utspelar sig. Jag tror att alla fick sig en inblick i vad han (och alla andra flyktingar) verkligen gått igenom. Så ja, den var verkligen hemsk.

Att vi i Sverige, och resten av alla andra rika länder inte kan inse hur bra vi faktiskt har det. Jag anklagar ingen, eftersom jag själv klagar på när jag måste gå från tvn till köket för att hämta något i kylskåpet eller då man en regning dag måste gå från bilen in till skolans lokaler (okej detta var nog en aning överdrivet). Men jag tror jag kanske inte försen nu insett vad fan det är jag klagar på, efter faddergalan i lördags och filmen idag ska jag sluta klaga på grejer som egentligen man ska vara så otroligt tacksam över. Rent vatten i kranen, mat i kylskåpet, familj, tak över huvudet, fred... så egentligen varför klaga när man har det så bra som man har det, att vi inte kan förstå, att jag inte kan förstå! Egentligen tror jag att vi aldrig kommer att förstå det heller, inte försen vi väl fått uppleva det själva. Jag bestämde idag (samtidigt som jag såg filmen) att jag ska dit, jag ska till ett fattigt land för att verkligen få förstå vad det handlar om.

all kärlek;
Hanna Claesson


tack för livet gud,
om det nu var du!